Det fanns ett stort fält intill en bosättning. Tidigt på morgonen, när det fortfarande var mörkt, körde en traktor in på fältet. Dess starka strålkastare lyste upp den mörka ytan på fältet och det stadiga motorbruset punkterade en annars helt stilla morgonkväll. Bonden var i arbete medan de andra fortfarande sov.
Om någon med skarpa ögon hade tittat på fältet vid den tidpunkten hade han kanske lagt märke till en liten rörelse i dess södra kant. Efter närmare observation hade han kanske dragit slutsatsen att det rörde sig om ett litet djur. Men nu var ingen i sikte och traktorns tunga hjul började närma sig olycksbådande.
När det starka, nästan genomträngande strålkastarljuset träffade rätt, lyfte fasanhunden på huvudet och blinkade. Den hade under en längre tid störts av motorljudet, och nu verkade det närma sig hotfullt. Fasanen hade inte ätit upp sin frukost. Samma sädesfält hade gett den en utsökt måltid i många dagar, och fågeln tyckte inte om förändringen den här morgonen. Traktorn störde dess morgonrutin och det kändes inte roligt.
Bonden styrde traktorn och hummade med låg röst. Tröttheten efter morgonrusningen började avta. Horisonten började bli röd och snart skulle solen gå upp. Det var ögonblicket han hade väntat på. Förbluffande vackert, till och med magiskt på ett sätt. Mörkret försvinner, ljuset vinner.
Bonden skrämdes ur sina tankar när det hördes ett svagt surr och något mörkt steg upp i luften strax utanför traktorns vänstra fönster. Han hann precis uppfatta det som en fasan, som piskade vilt genom luften, landade i kanten av fältet och slutligen försvann någonstans i vegetationen.
Det hade varit nära ögat. Den skrämda fasanen fortsatte att springa, genom en liten skog, över några jordstammar och hamnade på gården till ett privat hus. Med en duns av sitt lilla hjärta tog den ännu en flykt, krockade med ett fönster och kraschade genom tre glasrutor ner på köksgolvet.
Det hände en hel del märkliga saker den morgonen. Först skrämdes husets invånare från vettet, sedan såg de orsaken till de höga ljuden och det krossade glaset, och slutligen lyckades de bära den skakande fasanen tillbaka till trädgården. Fågeln verkade oskadd, men mycket skrämd, och en stund gick den omkring på gräsmattan på ett märkligt sätt. Till slut lyfte den och landade någonstans i skogsbrynet, i sin trygga och lugna miljö.
Fasanens överraskande besök lämnade dock efter sig ett krossat fönster, genom vilket den kalla morgonluften blåste in i huset. De boende ringde 24 Center, där kundtjänstmedarbetarna fick ännu ett uppdrag om hur naturen besöker människors hem. En glasmästare sattes på fönsterkarmen och snart var allt tillbaka till det normala.
Fasanen fortsatte sitt liv nära åkern, den nya fönsterkarmen satt stadigt på plats i huset och bonden, som inte visste om allt detta, styrde traktorn bort från åkern. Solen hade redan gått upp, en ny dag hade börjat och allt var som förut.